Blåbärsskogen och kökskaos

augusti 25, 2016

IMG_3086
Jag och Enok har varit ute i skogen någon stund varje dag senaste veckan och plockat blåbär. Några liter varje dag blev tillslut en hel del. En bra aktivitet när man längtar ut, men har massor av jobb och saker att fixa med inomhus. Frysen är fylld med kommande års ransonering så snart kan vi dra igång med lingonen…
IMG_3139 Vi håller dessutom på att lägga golv, göra sista tapetseringen i köket och snart kommer vårt nya kök. Det kommer bli så skönt när man slipper vakna till detta kaos igen, och jag ser framemot diskmaskinen och en fungerande spis som ett barn på julafton. Allt kommer bli så mycket enklare:-)
IMG_3188

Några av veckans finaste stunder

augusti 11, 2016

IMG_2405IMG_2452
IMG_2509IMG_3054
Vi kom ned från fjälls sent igår kväll. Vi har varit där kortare tid än vi varit de senaste åren, men ändå känns det som vi hunnit med en hel del. Vandrat, fiskat, plockat hjortron och läst böcker några regniga eftermiddagar. Det roligaste är nog att Enok har blivit så duktig på att gå så att han kunde gå flera kilometer både på vägen till Parka och tillbaka. Jag längtar tills han är så stor att vi kan ge oss ut på längre äventyr.

Kompostodlingen

augusti 11, 2016

Vi åker omkring allt för mycket på sommaren för att faktiskt kunna sköta en odling, men jag odlar i liten skala iallafall. Det är något magiskt med att se hur växterna växer på en vecka eller två när det är fint väder. Jag har använt mig av täckodling för att försöka hålla kvar fukten i marken när vi är borta en längre stund och det fungerar lite bättre tror jag iallafall.
Jag fick en pallkrage av Nilas mamma Ann-Charlotte i vår som jag sedan fyllde med jord bland annat från vår kompost. Där har jag sedan stoppat ned lite allt möjligt. IMG_2338 Gräslök från en plantloppis i Vännäs, den lilla delen på sellerin som blir kvar när man ätit upp stjälkarna (den har jag hunnit kapa två gånger), potatisar som fått svans har vuxit upp till jättar och det som blivit kvar när jag ätit upp sallad/dill/persilja/mynta som jag köpt på kruka fylls sakta på.IMG_2339 Jag kallar det kompostodling eftersom det ju är sånt som jag annars antagligen skulle ha slängt i vår kompost.IMG_0682Rabarbern som jag planterade förra året har nu i sommar gett oss en del kräm och paj trots att de står mitt i tallskogen bredvid en sten.

Tomaterna då? Jag skrev ju ett inlägg tidigare om minTomatodling, och ska jag vara ärlig har det väl inte gått jätte bra. Det blev ju massor av plantor, så jag gav bort några och täckte alla våra köksfönster med resten. Sen blev det kalvmärkningstider och de fick väl vatten lite sporadisk, vilket inte passar kräsna tomatplantor så bra. Jag chansade på att moder jord skulle vattna dem oftare utomhus så jag lyfte ut alla utom en. De som stått ute har fått blommor, men ligger ganska långt efter plantan som jag lät stå kvar inne. Den har iallafall fått några såna här små gröna pluttar och en hel del blommor. Vi får väl se…
IMG_2358

Suvhtedh suvhtedh suv

augusti 6, 2016

I början av sommaren fick Enok en skiva som vi båda är väldigt glad för då det inte finns ett särskilt stort utbud av böcker och musik på sydsamiska. ”Suvhtedh suvhtedh suv” är en skiva med barnsånger på sydsamiska med Elen Kristina Utsi. Skivan utkom på åttiotalet på nordsamiska (Suga Suga su) och nu finns den alltså även på sydsamiska. Skivan är väldigt trallvänlig och innehåller ett häfte med texterna. Enok som gillar djur tycker särskilt om sångerna som handlar om djur.
IMG_2381

Kristina Utsi och Per-Ludvig Boine, som Enok fick skivan bor här i Seidegava/Rävudden (i ett väldigt speciellt hus) och driver bokförlaget DAT. Jag hittade en intervju från juli med Kristina Utsi Boine på P4 Norrbottens program ”Lisa möter” som handlar både om henne och förelagets tillkomst samt arbete. Jag tycker absolut att ni ska lyssna på den och programmet hittar ni här

Att bära omkring på ett barn i fjällen

augusti 2, 2016

I sommar blev Enok två år och under dessa år har vi burit runt på honom en hel del. Vi köpte en bärsjal redan innan han föddes eftersom jag tyckte det såg så mysigt ut. Sen visade det sig ju vara väldigt praktiskt också.
Enok hade lite problem med magen de första månaderna efter han föddes så han gnydde och skrek ofta på kvällarna, och vi bar och vaggade honom för att trösta. Andra kvällen efter att vi kommit hem från BB så testade jag att sätta honom i sjalen, vilket visade sig vara ett jätte bra sätt för honom att få ro. Sen gick vi omkring i lägenheten hela kvällen och kvällarna efter så gick jag runt utomhus. När sedan våra kalvmärkningar började en vecka efter Enok föddes så gick jag dit med honom i sjalen. Det var ju bara några kilometer att gå och vi kunde gå hem på kvällarna. Jag hade dock inte räkna med att det faktiskt skulle gå att vara med på så många kalvmärkningar som vi var hans första sommar, men det kändes så tryggt att ha honom i sjalen. Den här bilden är fotad när han var 3 veckor och vi gick upp till en kalvmärkning vid Buajtehksjaevrie som ligger strax väster om Marsfjällstopparna.
Bärsjal i fjällen2
När han var bebis använde vi oss av en trikåsjal, och sedan övergick vi under hösten till en vävd sjal som är stabilare att bära ett tyngre barn i. Nila kom inte överens med den vävda sjalen så under hösten/vintern därpå och i början av förra sommaren använde vi en sele väldigt mycket. Vi bar honom fortfarande på magen och nästan alltid vänd mot kroppen för att spara honom från lite intryck.
Det fina med att bära honom på magen var ju att man även kunde bära med sig en ryggsäck. Nila bar Enok massor av mil förra sommaren och snarade även en och annan renkalv med honom på magen. En fördel med sele och sjal är ju att man lätt kan stoppa ned dem i ryggsäcken och att de därför är lätta att ha med sig överallt utfall att.
Enok i bärsele2
I slutet av sommaren och under hösten när han var ett år så bar jag honom en del i en vävd sjal eller i selen på ryggen, men sen fick vi även låna en bärstol. Fördelen med den är ju att den är mer ergonomisk när han blivit lite tyngre och att det finns många olika inställningar. Nackdelen är ju att man inte längre kan bära med sig en ryggsäck, så packningen blir ju mer begränsad. Bärstolen är även lite tyngre.
_MG_4286 I sommar har det inte blivit lika mycket bärande eftersom han börjar vara ganska tung att bära längre sträckor, men vi har ändå avverkat ett antal kilometer med honom i bärstolen. Enok tycker om att gå och klarar ofta att gå själv längre än man tror så en del äventyr har vi ju ändå gett oss ut på. Den sista bilden är från juli när jag och han var på väg på en kalvmärkning i Vilhelmina Norra. Som synes så kan han även ta en tupplur medan man bär honom.
IMG_0976
På torsdag tänker vi ge oss av på en tur till Parka så då får vi lägga ytterligare några mil till Enoks vandringsupplevelser.

Sommaravslutning i renskötarbranchen

juli 28, 2016

Sista kalvmärkningen för i år tillbringade vi vid Buejtelsjaevrie. Eftersom Enok inte ville sova och det var ett fantastiskt ljus tog jag med mig kameran in i hagen en stund. En vacker natt, med hela halva släkten på plats.
Efter sista kalvmärkningarna infaller alltid ett märkligt tomrum i mig. Å ena sidan behöver jag verkligen landa och fixa med allt som fått vara senaste veckorna, å andra sidan så blir jag rastlös. Tänker att det är så mycket jag vill hinna med innan sommaren tar slut. Vad gör ni efter kalvmärkningarna när den känslan infaller?
Vi har bestämt oss för att vara kvar i Kittelfjäll och planerar att semestra lite i närområdet närmsta dagarna innan vi tar vår årliga augusti fjälltur till Parka.
IMG_1488IMG_1856IMG_1945IMG_1887IMG_1811IMG_1699IMG_1603IMG_1729IMG_1778IMG_2177IMG_1478IMG_2104

Fjälliv med tvååring

juli 23, 2016

Första vändan med kalvmärkningar på Arvas så åkte både jag och Nila upp för att samla renarna, så då hälsade Enok på i Gardvik hos min mamma några dagar. När det var dags för andra vändan i början av den här veckan så fick Nila åka själv och vi andra två flög helikopter upp när renarna var i hagen.
IMG_1116 Kul att ha med sig Enok, men också full fart ungefär hela tiden. Han är ju dessutom lite av en nattpersonlighet. Tur att Nilas mamma Ann-Charlotte hjälpte oss på kvällen när han inte ville sova och vi tänkte arbeta.
IMG_1068 IMG_1073Det blev en hel del kaffe och häng vid eldstaden. Och det gjorde ju absolut ingenting när det var så fint väder och trevligt sällskap. IMG_1144IMG_1107Årets bästa leksak var… banankartongen!! (Som både fungerade som bil och kiosk.) IMG_1094

Bilder från kalvmärkningarna på Arvas

juli 18, 2016

Här är några bilder från förra veckans kalvmärkningar i Luokta Mavas. Enok stannade i Gardvik hos mamma när jag och Nila drog för att samla. Jag är glad att jag faktiskt fotade några bilder, men tänker alltid att jag borde tagit fler… Kanske iallafall på några renar:-)
IMG_0775IMG_0776IMG_0827IMG_0814IMG_0865IMG_0937IMG_0900

Nuorat- Samisk ungdom

juli 8, 2016

Nu drar snart kalvmärkningarna igång, det ska bli så kul. Det blir ju dock en hel del flängande också eftersom vi har renar i två samebyar (fortfarande), men det är vi ju van vid.
Tänkte bara tipsa er om senaste numret av ungdomstidningen Nuorat. Tidningenhar bland annat min coola vän Lea på framsidan. Den innehåller även ett flertal av mina bilder från vårflyttning mot Marsfjällen . Ett kul jobb där jag fick förena nytta med nöje.IMG_0692IMG_0694IMG_0695

Artikeln som är skriven av Pia Sjögren och översatt av Sara Åström är i tidningen på samiska, men ni kan hitta översättningen till svenska här.

Gunhild Stordalen och maten

juli 7, 2016

Vi är ju matproducenter, vilket jag är väldigt stolt över. Matproduktion har även stark koppling till andra frågor jag är intresserad av, miljö och hållbarhet. Något man kanske inte tänker på är att mat står för ungefär 25 procent av människans klimatpåverkan. Tyvärr är det ju även så att matproduktion även står för miljöproblem som minskad biologisk mångfald, övergödning och utarmning av vår jords resurser. Renen går till stor del på naturbete och är även viktig faktor för att upprätthålla biologisk mångfald i fjällen, men självklart finns det saker man skulle förbättra även i vårt arbete för att bidra ännu mer med en hållbar matproduktion.
IMG_0303 För att variera oss från alla renkött och fisk som vi äter så försöker jag köra med några vegoluncher på veckorna. Rödbetsbiffar är ju fantastisk vackra att fota, men denna maträtt är inte en av mina favoriter. Min favorit vego rörtillfället är nog dessa Nuggets

På tal om mat så blev jag väldigt inspirerad när jag för några dagar sedan lyssnade på Gunhild Stordalens sommarprat i P1 (Som ni hittar här). Hon har uppmärksammat att många experter, företag och organisationer söker samma svar till samma fråga: Hur kan vår mat bli mer hållbar? Gunhild Stordalen tog för några år sedan kontakt med bland annat den svenske miljöprofessorn Johan Rockström för att inleda arbetet med att bilda stiftelsen EAT. Stiftelsen skapade sedan EAT Food Forum som ett sätt att samla alla experter, organisationer och intressenter kring hållbarhetsfrågor som rör mat. Gunhilds sommarprat handlar även om den livshotande sjukdom som hon drabbats av och hennes karriärsval samt kärlek. Jag har inte läst så mycket om henne tidigare, men alltså vilken fascinerande och stark kvinna!

Sen kan jag även tips om en serie som gick på P1 i vintras som heter Matens pris.