Barnliv

Livet med dig

juni 28, 2017

Jag lyssnar på en gammal spellista som jag har på datorn från tiden kring Enoks födelse. När jag tittar ut över Vuolvuojaur ikväll så kommer alla minnen från den där första tiden med en ny liten människa tillbaka. Jag har verkligen försökt spara så många minnen från hans första år och stannar ofta upp bara för att titta eller lukta på honom. Jag hör hur han skrattar när de duschar, hur han sjunger och plötsligt tjuter när hans far försöker tvätta hans hår. Ler för mig själv.För en stund sedan låg vi på golvet medan han berättade om en buss han åkt med och om en bok vi läst, om blommorna vi plockat och om kusinen som varit på besök. Allt det där som hans liv består av.
Jag tänker att vara hans mamma är verkligen något speciellt, att få ta del av hans värld gör mig så oändligt tacksam ikväll.
28062017-img_8805

Foton på renar Naturfoto Nomadliv Renskötsel Uteliv

Du vår, du vår

maj 20, 2017

Det har varit några intensiva veckor senaste tiden, men nu tänker jag att det är dags med en uppdatering om vårt renskötselarbete för april-maj.
Vi försökte ju hålla oss kvar på vinterbetesmarkerna så länge som möjligt, men i början av april så blev det några varmare dagar och därefter skare. Eftersom det gör att renarna börjar röra sig och längta västerut så stängde vi till slut in dem och bestämde oss för att börja förflytta oss längre västerut. 07042017-img_8015 Det var så fina dagar och vi fick besök av min syster och syskonbarn. Enok tyckte ju det var helt fantastisk att få vara med Alva och Lilly. Jag och Nila var både glada för besök och för att vi kunde fokusera helt på renarbetet. 08042017-img_8044 Vi hade ju kört ut ensilagehö till renarna ute i skogen sista tiden för att de inte skulle förflytta sig så snabbt, så det kändes riktigt skönt att få slippa det. Vissa dagar går det ju hur snabbt som helst att sprida ut en höbal och andra dagar var ungefär så här: 24032017-img_7987Hur som helst så var det fina dagar när vi påbörjade vår flytt mot fjällen, och vill ni höra mer om dem så intervjuade sameradion mig i samband med det, som ni kan lyssna/läsa om det här http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6673958
07042017-img_8007Vi flyttade i två dagar och lät dem sedan gå västerut i sin egna takt medan vi försökte styra dem rätt. 29042017-img_8259Ska jag vara ärlig så blev det mycket mer jobb än jag hade tänkt mig, eftersom det kändes som att det aldrig tinade på dagarna. Renarna gick mest och åt hänglav samt annat som de hittade på träden, vilket innebar att de förflyttade sig snabbt (åt alla håll och kanter). Så det blev både en del tidiga morgnar och sena kvällar.17042017-img_815217042017-img_8172img_7024-2 Vi har ju även haft en del besök, som till exempel den fina helgen när min lillasyster Kajsa kom. Hon och Enok kom ut på sjön en dag när jag flyttade förbi med några renar.
06052017-img_8527Jag och Nila brukar ju oftas turas om att vara ute så att den andra kan vara med Enok eller jobba med andra saker. När det blev lite extra körigt så fick Enok hänga en del med sina aahkkor och addja, så då lyckades jag och Nila mötas upp mitt på dagen för några fina luncher tillsammans <3 01052017-img_8379Sen har vi haft en del problem med rovdjur som jagat och dödat renar. Speciellt ledsen var jag den dagen när jag hittade den här kalven.img_6935 Vi väntade att det skulle börja tina på dagarna och höll renarna ganska länge mot älven nedanför fjället då det var mycket snö där uppe på Seidevare. img_8383 Men när de började röra sig för svajigt så flyttade vi upp med en del. img_8450Renar är ju trots allt fantastiska på att hitta mat trots karga förhållanden. img_8475 Även om Nila ibland är lite skeptisk…img_851009052017-img_8643 Förra veckan var vi uppe och bevakade renarna, körde stängsel till en ny hage och proviant till Parka. Det hade börjat komma en del kalvar och jag tyckte lite synd om dem då det fortfarande är så vintrigt på fjället, men vajorna som kalvar där är antagligen vana då de ofta söker sig till samma platser. img_8701 När vi kom ned så bevakade Nila och hans bror några dagar till, medan jag insåg att det var dags för mig att fokusera helt på mitt andra jobb. Det har töat mycket i Seidegava i veckan och nu har vi tagit en mini-weekend-semester ner till Västerbotten, så härligt efter en lång vinter. Solen skinner och värmer faktisk, det kan nog äntligen kallas vår nu. Jag har säkert glömt bort en hel del viktiga saker som hänt, men kanske har ni fått med er dem på mitt instagram konto som ni hittar: https://www.instagram.com/annamariafjellstrom/

Nomadliv Renskötsel

Att lära sig nya marker

april 12, 2017

Nu har snart min första riktiga vinter med renarna i Luokta Mavas passerat. Jag har ju följt med Nila ganska mycket redan innan jag flyttade hit så de grova dragen för hur markerna ser ut och renskötseln bedrivs här hade jag med mig, men i vinter så har jag börjat lära känna markerna i ett mindre perspektiv genom att se hur renarna använder dem. 11032017-img_7934För att försöka lära mig det här vinterbetesområdet har jag ju förstås försökt vara ute så mycket som möjligt för att se vad renarna gör. Vilka backar betar de på och vilka områden går de bara förbi? Jag har försökt följa med hur snabbt de betar sig igenom områden och sen funderat på om det beror på betet eller om det finns andra anledningar till att de ibland vill vidare (rovdjur, skogsbruket osv). Betesförhållanden under vintern handlar ju förstår om lavförekomsten, men även till stor del om snöns konsistens och mängd. Det samiska ordet ”gåatome” som översätts till bete handlar ju om kombinationen av dessa faktorer, dvs vilka möjligheter renarna har att nå laven på marken. Med is mot marken spelar det ingen roll hur hög laven är om renarna inte kan nå den och snömängden behöver inte vara ett jätte stor problem om den har en bra konsistens för renarna att gräva i och om det är torrt mot marken. Det kan med andra ord variera en hel del mellan olika vintrar, men även under en vintern.
Sen så har jag ju förstås diskuterat, frågat och analysera vad renarna gör med de andra renskötarna (särskilt då min närmsta kollega/sambo). Det är intressant att höra hur de brukar vara andra vintrar, var betar de nästan alltid och var betar de aldrig?
Som nybörjare på ett område får man ju vara lite extra noga när man åker runt renarna eftersom man inte riktigt vet hur landskapet styr renarna och en får ofta stanna upp för att fundera på om de går att få dem att beta i ett område eller om man måste släppa dem vidare. Då jag och Nila turas om att vara hemma med Enok så har vi ju sällan haft möjlighet att vara ute samtidigt, men ibland har jag fått ringa upp honom eller lagt in punkter på en gps för att kunna diskutera hur renarna rört sig på vissa specifika platser senare hemma vid middagsbordet. Att vi haft möjlighet att åka skidor längs den västra kanten har varit väldigt värdefullt då vi varje dag åkt nära renarna och hela tiden sett hur de betar sig framåt (eller ibland går efter hänglav), även om det kortsiktigt ibland inte känns som det mest tidseffektiva arbetssättet.
img_5664-kopia
Sen så har jag tur att ha Nilas pappa Martin i närheten. Han är snart 80 år, men har stått på skidorna flera dagar i veckan hela vintern. Han är den som varit flest vintrar av oss här, men säger ofta att markerna förändrats så mycket sedan han började att man knappt känner igen sig och då till största delen på grund av skogsbruket. Landskapet har förändrats och gör det även nu mellan olika år. Så man kan väl avslutningsvis konstatera att man aldrig kommer bli helt fullärd när det kommer till renar, men det är väl lite av tjusningen med denna typ av liv. Det är sällan den ena dagen är den andra lik….

Feminism I love Sápmi Moder jord

Urfolksfeminism och feminism i Sápmi

mars 9, 2017

I det samiska samhället har det under hela min uppväxt varit mycket samtal om jämställdhet i Sápmi, men det har varit betydligt mindre samtal om begreppet feminism. Vilket förstås hör ihop med det Carmen Blanco Valer talade om i en intervju med sameradion igår (Ni hittar den här); att urfolks kvinnor kan ha svårt att identifiera sig med en ”västerländsk feminism” som osynliggör urfolkskvinnors liv och erfarenheter, men hon tar även upp behovet av feminism i urfolkssamhällen.”Urfolkskvinnor kanske inte känner sig bekväma och rätt tolkade i all feminism, det kan man respektera, men ibland måste man även se kan vara avsiktligt att man har misskrediterat feminismen för att vi inte ska kräva våra rättigheter”
23012017-img_7298
När vi bildade Niejda 2014 så skrev vi i våra stadgar att det är en samisk feministisk organisation, något som jag inte tyckte var en särskilt stor statement då, men under vårt första årsmöte 2015 så insåg jag att det är viktigt att definiera vad feminism innebär för oss som organisation. Sedan i höstas har jag arbetat med att ta fram material för att vi ska kunna diskutera detta på nästa årsmöte, men även i andra sammanhang i Niejas verksamhet. Det finns ingen helt klar definition av samisk feminism, men jag hoppas att vi ska kunna diskutera det under nästa årsmöte när alla medlemmar är samlade.

Jämställdhet i Sápmi
Ju mer jag läser och hör människor diskutera i Sápmi så tänker jag att det trots alla jämställdhetsprogram och projekt verkar finnas olika syn på vad jämställdhet ska definieras som. SSR:s projekt Ovttas har tillsammans med Sáminuorra en utbildningsdag kring detta idag i Umeå, där de tillsammans ska diskutera områden som berör samisk jämställdhet. Det blir spännande att höra vad de kommer fram till och hur diskussionen har varit.
I Niejda har vi utgått från att jämställdhet är en fråga som handlar om mänskliga rättigheter och definieras som ”att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter att forma sina egna liv, oavsett kön”. Personligen tycker jag inte definitionen går att diskutera, däremot finns det behov av att diskutera hur det samiska samhället inte är jämställd och vad ett icke-jämställt samhälle får för konsekvenser för kvinnor och män i Sápmi. Så det är bra att man gör det i SSR, Sáminuorra och Sametinget.

Det samiska samhället är inte är jämställd, vilket även Sametinget konstaterar i sitt jämställdhetsprogram;
Det samiska samhället är inte jämställt. Samiska kvinnor och män har inte samma möjligheter att utöva sin kultur och näring, att utveckla sin identitet eller till inflytande. Både män och kvinnor är i olika sammanhang begränsade på grund av sitt kön.”(Sametingets jämställdhetsplan).
Huruvida det skiljer sig mellan män eller kvinnors makt/möjlighet till inflytande är dock inte lika lätt att utläsa från Sametingets olika program. Men är man intresserad av hur jämställdhet i renskötseln påverkas av rennäringslagen så har SSR en broschyr som ni hittar här.

Jag tror (vet) att samiska kvinnor generellt har mindre makt/inflytande i vårt samhälle och drabbas hårdare av ett samhälle som är ojämställt, och det finns om inte annat forskning som visar på att samiska kvinnor i norska Sápmi i betydligt högre grad än män samt övriga norrmän utsätts för våld och sexuella övergrepp (Se tex denna artikel). Jag tänker att även om det finns enskilda kvinnor som har makt och hög status i vårt samhälle, så är det generellt så att kvinnor har mindre makt och möjligheter i Sápmi precis som i resten av världen. Ett väldigt fint citat av Rauna Kuokkanen apropå att komma ihåg att lyfta blicken ibland:
”It is necessary, as a Sami and Indigenous woman, to have the courage and vision to call attention to the realities and circumstances in which many of us live, even if it is not always our own lives.”

Sen tycker jag att Carmen Blanco Valer och många samiska kvinnor har en poäng när de lyfter fram att det samiska samhället kan ha sett annorlunda ut tidigare och att samiska kvinnor hade mer inflytande innan vi koloniserades av nationalstaterna vi lever idag. Att vi är spunna ur ett jämställd samhälle i grunden kan ju förstås påverka hur vi lever även idag till viss del…

Men… och här är väl där jag tycker det börjar bli intressant i diskussionen, är när man vågar se att samiska kvinnor och män har påverkats på olika sätt av kolonialismen och den globala värld vi lever i. Vår kultur är påverkad av det omgivande samhällets strukturer, vilket även innebär att samiska män och kvinnors positioner har förändrats. Därför är det viktigt att vi samiska kvinnor reflekterar över hur detta påverkar våra liv idag. Det är väl även här Niejdas arbete startar och anledningen till att jag tycker vi är en väldigt feministisk organisation för just samer som definierar sig som kvinnor.

Definitionen av feminism
Det övergripande definitionen av feminism är att man är medveten (och erkänner) att det finns en strukturell ordning i samhället som innebär att män som grupp är överordnade andra kön (dvs att vi inte är jämställda idag) och att man har en vilja att förändra detta för att uppnå målet; ett jämställt samhälle.

Feminism kan således ses som ett verktyg för att skapa jämställdhet.
Det är en ganska basic definition av feminism, om än grundläggande. Därefter behöver en vara medveten om att det inom feminismen finns många olika förklaringsmodeller, lösningar och framtidsvisioner för att nå ett jämställt samhälle. Liberalfeminism, radikalfeminism, ekofeminism, särartsfeminister och likhetsfeminister. Ja det finns hur många inriktingar som helst känns det som ibland, några är väldigt lika och andra vill överhuvudtaget inte kännas vid varandra mer än i den grundläggande definitionen.

Urfolksfeminism
Vad kan man då definiera urfolksfeminism som? Carmen Blanco Valer säger i intervjun med Sameradion att det finns gemensamma nämnare som tillhör en övergripande definition, men att det i praktiska arbete kan skilja sig åt mellan olika urfolk eftersom vi lever under olika förutsättningar.
När man läser olika texter och hör på kvinnor som varit drivna i dessa frågor så kan man säga att den gemensamma nämnaren är att vi anser att det inte går att särskilja mellan de förtryck urfolkskvinnor utsätt för som uppstått genom en koloniala historia gentemot oss folk och den underordning kvinnor har runt om i hela världen på grund av sitt kön. Som urfolk har vi genom historien förtryckts, våra marker har beslagtagits och våra traditioner har nedvärderats. Samtidigt har vi påverkats av det omgivande samhället när det kommer relationen mellan män och kvinnor, människa/natur, Vuxna/barn. Urfolksfeminism handlar om att skydda och stärka urfolksrättigheter, skapa gemenskap och återbygga våra egna samhällen. De kollektiva rättigheterna som krävs för ett urfolks överlevnad ses som en förutsättning för att även de individuella rättigheterna ska kunna uppfyllas.
Urfolksfeminism handlar även om att analysera hur kolonialismen påverkat män och kvinnor på olika sätt.
Kolonialismen har format och fortsätter forma och förändra relationerna hos oss urfolk samt mellan dessa och gentemot våra kolonisatörer. Detta har påverkat urfolks föreställningar om sexualitet, barnuppfostran, kontroll över ekonomiska resurser, beslutsprocesser och vad som räknas som normalt och lämpligt beteende för män, kvinnor och barn. Att lyfta fram problem och frågeställningar genom urfolkskvinnors perspektiv är för mig därför ett sätt för vårt folk att motverka ett fortsatt kolonialt förtryck. Samisk feminism innebär (för mig) bland annat att en inte ska behöva välja mellan arbetet för jämställdhet mellan kön eller kampen för urfolksrättigheter, utan det samiska samhället jag drömmer om innehåller resultatet från båda dessa kamper.

Hänger ni med?

Att återuppbygga och stärka ett samisk samhälle är ett viktigt mål
Att arbeta ”nationsbyggande”, vilket inte innebär att skapa egna stater för urfolk, utan att stärka det egna samhället är en viktig faktor enligt den samiska forskaren Rauna Kuokkanen. Ett begrepp som även Gudrun Kuhmunen och Asta Balto arbetat en hel del med (även om de inte kanske definierat det som en del av ett feministisk arbete, eller?) (se tex Máhttáhit- Omskola dem och oss!)
Detta innebär att det blir viktigt att både män och kvinnor är delaktiga i dessa processer och har en roll i urfolksfeminismen. Urfolksfeminism eller samisk feminism, behöver således inte ha relationen mellan män/kvinnor som huvudfokus i allt arbete de gör för att stärka det samiska samhället, men det är viktigt att det alltid finns där i bakgrund som ett analysverktyg.
Om ”nationsbyggande” är en viktig del i urfolksfeminism så inser man även att det är viktigt att organisera sig, man förändrar inte ett samhälle ensam utan det krävs många krafter. (Även om det förstås alltid finns enskilda individer som kan vara viktiga för att driva en kamp.)

Slutsats: Att arbeta med samisk feminism innebär således att vara en viktig del i kampen för ett starkt och självständigt Sápmi, och det behöver skapas utrymme för att diskutera hur en koloniala historia påverkat oss både som kvinnor och som folk.

Hur tänker ni kring urfolksfeminism och feminism i Sápmi? Har jag fått med de viktigaste trådarna eller tycker ni att urfolksfeminism innehåller något annat viktigt perspektiv som jag missat?

Barnliv Foton på renar

Uppdatering från sjukstugan

mars 9, 2017

02032017-img_7533
Vi blir liksom aldrig friska i den här familjen, vi turas om med olika förkylningar mest hela tiden. Nila har varit mest sjuk i veckan, Enok dras fortfarande med hosta och halsont. Och jag är mest bedrövad och undrar hur vi någonsin ska komma ur detta sjukträsk?
Jag är väl den som känt mig mest kry, trots halsont, så jag har ägnat mest tid hos renarna i veckan av mig och Nila. Som tur är har Petter, Nilas bror, varit frisk så han och deras pappa Martin har hållit ordning på västra och södra kanten medan jag mest spridit hö. Det är ett bra arbete eftersom man kan halvvila lite då och då:-)
28022017-img_7519
En fin sak med sjukdomarna är iallafall att vi varit hemma allihopa en del, som idag. Det är lite mysigt att gå omkring i tjocktröja och långkalsoner hela familjen. Skriva lite blogg, små jobba lite och titta på när Enok leker.
02032017-img_7556 Enok bygger lego och jobbar med sitt, medan hundarna tittar på. Allt är frid och fröjd tills…
02032017-img_7564
Raija går förbi och ”råkar” tippa det precis nybyggda höga tornet….

Barnliv Renskötsel Slow living

En tillbakablick

mars 1, 2017

Googlade av någon anledning på mitt namn igår och hittade då en artikel om mig som snart är tre år gammal. Jag blev glad när jag läste den eftersom den tar upp många av mina tankar som jag hade då kring föräldraskap, livsval och renskötsel i allmänhet. Jag vet att jag var lite ovillig att vara med på intervjun eftersom den skulle handla om ”kvinnor i renskötsel”, men nu när jag läser den så fastnar jag extra mycket för det som handlar om föräldraskap.
När jag läste den så hamnade jag i tankarna tillbaka till den där tiden som gravid när jag inte visste hur livet skulle bli efter att ett barn är fött, den där känslan av förväntan men även oro:
”Nu när Anna-Maria väntar barn tänker hon mycket på hur särbon och hon båda ska kunna fortsätta göra det som de tycker är roligast, det praktiska arbetet med renarna.
– Om Nila och jag flyttar ihop så kommer jag inte att trivas med att stanna hemma och sköta hus och barn så vi måste nog försöka hitta en mindre traditionell fördelning mellan oss som gör att vi båda kan vara aktiva i renskötselarbetet.”

Jag reflekterade även lite kring min egna uppväxt och inser att ganska mycket i vårt liv påminner om mina föräldrars, styrs av renens vandringar:
”När Anna-Maria själv var barn gick hon och hennes tre systrar på sameskolan i Tärnaby och bodde på internat på veckorna till mitten av 1990-talet. På helgerna åkte de buss och taxi till föräldrarna, som var på olika orter med renarna, beroende på årstid.
– Renen har ju på ett sätt alltid styrt mitt liv, och mina föräldrar offrade ju ganska mycket familjeliv för att renskötseln skulle fungera. Internatliv är väl inget jag önskar för mitt barn, men jag är ändå tacksam för att mina föräldrar gjorde vissa uppoffringar för att vi skulle kunna ta del av ett liv i renskötseln idag.”

enok-pa-ryggen

Vi levde ju väldigt ”familje oanpassat” när jag var gravid; flera olika boenden, distansförhållande och renar i två samebyar. Tycker en att det är svårt att arbeta med renar innan man får barn så kan man väl konstatera så här i efterhand att det inte är lättare när man har ytterligare en liten person att ta hänsyn till. Men jag kan även se att all ansträngning med att ta med Enok verkligen har varit värt det när vi väl kommit ut. Jag blev faktiskt förvånad hur lättsam han var som bebis när vi var ute, jämför med hur jag upplevde det när vi bara var hemma.

Det är väl välkänt att en aldrig blir exakt en sådan mamma man tror en ska bli förens den nya lilla människan flyttar in i ens liv, varje barn är ju unikt. Jag trodde kanske att han skulle sova lite mer som bebis så att jag skulle kunna sitta framför datorn och jobba/blogga osv, men det var inte hans melodi. Visste ju redan innan att jag aldrig skulle bli en ”bullmamma” med enbart fokus på barnet, men jag har verkligen uppskattat att ha Enok hemma/nära/med oss så mycket och att han fortfarande sover i samma säng som oss.
Trodde nog att jag skulle fixa med en plats på förskola mycket tidigare, men insåg ganska snabbt att jag inte unnade vem som helst att vara med honom hela dagarna och att vi faktiskt hade möjlighet att anpassa vårt liv efter Enok på ett bra sätt. Vi har turats om att vara hemma med honom, men ofta även haft med honom i arbetet när vi varit båda två ute. Det har varit slitigt ibland och många diskussioner om prioriteringar och fördelning av tid, men samtidigt så har det gått så lätt eftersom vi pratat mycket om det innan han föddes.
Eftersom jag läst på om anknytning innan han föddes så ville jag att han helst (alltid) skulle vara med någon av oss två det första året, men insåg sedan hur viktigt det var för både honom och oss att han fick nära relationer med andra människor i vår närhet. Jag tänker nu att det är svårt att klara av föräldraskapet i kombination med renskötseln själv och vissa perioder även tillsammans med den andra föräldern.
Är så otroligt tacksam och glad för alla människor som hjälpt oss att ta hand om honom, ibland bara för stunden på en skiljning och ibland en hel helg när vi samlat renar eller jagat älg. Det har dessutom verkligen känts som att de velat lära känna honom som person. Ja, det var lite av mina tankar kring föräldraskap så här på kvällskvisten:-)
img_1509
Artikeln hittar ni här

Barnliv

Vacker utsikt har vi iallafall

februari 14, 2017

28012017-img_7350Enok har varit sliten och snorig sista dagarna så det blev ingen tur till Arjeplog för oss idag. Tror att vi tagit sjukrekord sen i december, med magsjuka, influensa, magsjuka, förkylningar osv. Det är inte så mycket att göra åt det, utan en får som gilla läget. Som tur är har vi väldigt fin utsikt över sjön och sitter ju faktiskt på första parkett vid den här typen av ljus.28012017-img_7354Det blir en del häng i sängen också, med ipaden och ballonger för att liva upp stämningen.14022017-img_7454Idag bröt vi av tristessen genom att baka en tårta till Nila så här på alla hjärtans dag. Hade tänkt skriva lite mer om vårens planer, men nu kommer Nila hem från renarna så då skyndar jag mig upp på övervåningen för att försjunka ned i några böcker istället:-)

Nomadliv Renskötsel Slow living

Dagar som denna

februari 10, 2017

Jag fick ett så fint mejl av en av er läsare som önskade att jag skulle berätta hur en vecka i mitt liv ser ut och framförallt vad gör jag en dag när jag är hos renarna. Så ungefär så här kan det se ut;
Min vintergrupp består ju av Nila, hans föräldrar Martin och Ann-Charlotte, Nilas bror Petter och syster Brita-Stina. Ja, och våra barn då. Vi turas om att åka till renarna lite efter hur det passar och vad som krävs arbetsmässigt, ibland är vi tre ute och nån dag så kanske man är själv.
På måndagen var iallafall jag och Petter ute med renarna medan Nila och Enok åkte iväg för att hämta några renar hos en grannsameby.
Jag har ju alldeles nyss börjat på en forskarutbildning via Stockholms universitet vilket innebär att jag från och med i tisdags sitter två dagar i veckan på Silvermuseet i Arjeplog (Ett eget inlägg om detta kommer snart). Så tisdag och onsdag hängde Enok på förskolan medan jag satt i telefonmöten och försjunken i böcker. Vi sov en natt i Seidegava och vaknade till detta vackra ljus på onsdags morgonen. Nu när jag ser bilden så börjar jag längta efter våren när vi flyttar upp dit igen. 08022017-img_7381
Igår och idag har jag varit hos renarna. Jag hade en idé om att jag skulle fota en gång i timmen hela dagen, vilket jag glömde på kvällen, men ungefär så här har iallafall arbetsdagen sett ut:
Vi bor ungefär 1,5 mil från renarna så jag brukar dricka morgonskaffet i bilen, så även idag (Tack Gry för termosmuggen, den har förgyllt många morgnar i bilen)
Vid Lillvarjisträsk, som vi utgår från, slutar den plogade vägen så det är i princip ingen trafik alls. Eftersom renar har en tendens att förflytta sig snabbt om de kommer upp på en väg så försöker vi hindra dem genom att sätta upp vävar och sopsäckar. Känns som att köra in i ett fort när man passerar detta:-) 10022017-img_7395Min kollega för dagen var Brita-Stina, så vi började med att prata ihop oss över hur vi skulle åka. Jag skulle köra Nilas summit som såklart inte startade så vi fortsatte därefter med att hjälpstarta den. När den väl gick igång så drog jag på mig Nilas skoterbyxor och jacka (!), eftersom jag planerade att lämna hans skoter efter halva vägen…
10022017-img_7397Jag började med att köra den sydöstra kanten där det var väldigt lugnt, såg inte en enda ren efter gårdagens skoterspår. 10022017-img_7403Vek av norrut över Varjisån och körde sedan östra kanten runt renarna. Stannar och tittar på alla spår så att inga renar lämnat hjorden eller några rovdjur har gått in till dem.
Jag vände in några sarvar som går utanför spåret, men i övrigt var det väldigt lugn på den östra kanten. Våra renarna är ju inte så intresserade av att gå österut för tillfället så det mesta trycket är på den västra kanten.10022017-img_7406Precis när jag tänkte att det skulle kunna bli en kort arbetsdag för att det var så lugn så kom jag på några spår och svängde av på ett dåligt ställe, vilket innebar att jag fick ägna en halv timme till att gräva lös detta monster som efter att jag lyckats vicka upp den fastnade på en sten.10022017-img_7408Anledningen till att jag på morgonen tog på mig Nilas skoterkläder är att jag efter halva vägen runt renarna skulle lämna skoter och sätta på mig skidorna. Imorgon så tar han sedan andra håller och har då sina kläder vid skoten:-)
För att renarna ska beta västerut så effektivt som möjligt så försöker vi åka skidor den största delen av den västra kanten. Det innebär att vi kan undvika att göra skoterspår som renarna kan följa efter och även kan åka nära renarna varje dag för att vända in dem om de betar för slarvigt på vissa ställen. Eftersom det här är min första vinter i Luokta mavas så är skidorna ett fantastiskt fint sätt att lära känna markerna på och se vilka backar de betar bra på.
Jag brukar varierar mellan två olika skidor, ett par vallningsfria turskidor i plats och dessa i trä. När föret är som nu, gränsfall till tsievie (snö som bär renarna) så föredrar jag egentligen turskidorna. Fördelen är att de är lättare att åka nedför där det är brant eller i sjaedtie (där renarna betat) eftersom skon sitter fast och jag lättare kan ploga, men sen är jag nog även lite snabbare med dem. Nackdelen är väl att de har lite sämre bärighet då de är kortare och smalare.
Jag väljer träskidorna då snön inte bär så bra, men även när jag som nu behöver köra skoter först eller om det är ganska kallt eftersom jag då kan ha vanliga jörnkängor på mig. Om man ramlar är det förstås även bättre att skon glider ur bindningen direkt, men jobbigt om det är brant och de åker iväg utan mig. 10022017-img_7412 Lunchen var inte roligare än blåbärssoppa och hårdbröd med västerbottensost. Tar gärna emot tips på bra mat som man kan äta så där i farten, för nu har det varit mycket mackor den sista tiden. 10022017-img_7416När jag sedan kom åkande efter gårdagens skidspår så hade en del renar avancerat utanför det. Då består det kluriga i att avgöra om man ska låta dem vara kvar eftersom de betar eller om man ska vända tillbaka dem då de kanske går mer än vad de gräver. Det här ju extra svår när man som jag är ny på landet, det är något man lär sig eftersom även om man antagligen aldrig blir helt säker på hur man ska göra. Jag och Nila resonerar ju ofta kring hur de betar på olika ställen när jag kommer hem, men det är inte alltid jag blir klokare av det då han förstås tycker att det är den som är på plats som måste ta besluten om de små förflyttningarna av renarna. Renarna på den här bilden fick iallafall vända tillbaka 500 meter tills jag flyttat in dem i renar som betade. 10022017-img_7432Sen kom jag då fram till min skoter och mina skoterkläder, som jag lämnat dagen innan (på platsen som Brita-Stina sedan startade vid på morgonen). Därifrån har vi ett spår genom betesområde och tillbaka till bilen. 10022017-img_7435Eftersom jag var lite före Brita-Stina så körde jag över Lillvarjissjön och möte henne. När vi mötes så var cirkeln runt renarna sluten och vi kunde känna oss nöjda med dagen. Ávrávárre var tjusigare än vanligt med rimfrost på träden som skapade olika kontraster i bilden.10022017-img_7438
Andra koppen kaffe för dagen intogs sedan vid köksbordet i Akkajaur efter arbetsdagens slut, medan Enok tog en powernap på kökssoffan <3 10022017-img_7441

Enok Nomadliv Renskötsel

Solen är tillbaka och så är även jag

januari 16, 2017

07012017-img_7122Igår konstaterade vi att det är en månad sedan vi kom ned till Lillvarjis med renarna och att vi bott i huset vi hyr Akkajaur i en månad nu. Nila tyckte att tiden gått fort, medan jag tycker det känns som vi varit nere en evighet redan eftersom det verkligen har varit en intensiv månad. Det har hunnit vara två ordentliga blidor och därefter några riktigt kalla dagar, vilket påverkat renbetet förstås. Jag började typ grina när det regnade första gången innan jul och suckade den andra vändan, men trots att det var flera plusgrader så klarade sig markbetet sig bättre än jag trodde. Det är klart att det fläckvis blev dåligt, men ändå verkar de nu beta bättre än jag trodde de skulle göra (peppar, peppar). Det har varit ganska lite snö, vilket både är bra och dåligt. Bra eftersom renarna lätt kommer åt laven (särskilt när det fläckvis är fruset åt), dåligt eftersom blidan snabbare går igenom snön mot marken. Det verkar även som att renarna går omkring mer när det är lite snö, vilket gör att de betar området snabbare och mindre noga.
Hur som helst så har det inte bara varit vädret att oroa sig för, kring jul fick vi in några lodjur som jagade och dräpte ett antal renar inne i hjorden. Vi turades om att vara ute hela julhelgen för att bevaka och hålla ihop renarna så det blev inte så mycket ledighet, särskilt inte för oss gemensamt. Lon är ju ett rovdjur som ofta smygjagar, men då det var lite snö och vi hade renarna tätt så blev det även stor effekt då de drev renar från bra platser att beta på. Tillslut fick vi skyddsjakt på en lo, så att det blev lite lugnare, men det är klart stressen över de andra fanns ju kvar. Så på jobbet har det varit fullt upp kan man väl säga och vi får väl se hur resten av våren blir. Vädret och rovdjuren har gjort att vi nu betat av ett större område på denna månad än vi hade hoppats på. Men nu är ju iallafall solen tillbaka igen.30122016-img_7043-2
I det övriga delarna av livet så har vi det bra, med det är klart att när det är mycket med renarna så det lätt att jag och Nila känns mer som kollegor än ett kärlekspar så det är klart att vi får jobba på romantiken när det lugnar ned sig;-) Det gjorde vi bland annat på nyår när vi var på ett jätte fint bröllop i Jokkmokk.
Enok har börjat pratat en hela meningar och är så rolig på så många sätt. Han är nyfiken på färger, siffror och bygger med olika saker, som lego och tågbanan. Han är dock väldigt bestäm hur han vill ha saker och ting och tycker ofta att vi trotsar honom när han inte får som han vill, typ titta på youtube halva dagen eller äta kakor mitt i veckan. Sen har det ju varit en hel del andra konflikter i familjen på grund av vår lilla busiga valp som gärna jagar Enok och småbiter oss alla med jämna mellanrum. Hon är ju dock så galet söt och lättlärd så hon kommer undan med en hel del i mina ögon.
11012017-img_7141
Hittade denna bild från förra veckan, som dock är en ögonblicksbild på harmoni. Det är sällan dessa två är så här stillsamma och om jag inte minns fel så bröt kaoset ut några sekunder senare när tåget kom fram till den sovande valpen:-)