Nomadliv Renskötsel Slow living

Dagar som denna

februari 10, 2017

Jag fick ett så fint mejl av en av er läsare som önskade att jag skulle berätta hur en vecka i mitt liv ser ut och framförallt vad gör jag en dag när jag är hos renarna. Så ungefär så här kan det se ut;
Min vintergrupp består ju av Nila, hans föräldrar Martin och Ann-Charlotte, Nilas bror Petter och syster Brita-Stina. Ja, och våra barn då. Vi turas om att åka till renarna lite efter hur det passar och vad som krävs arbetsmässigt, ibland är vi tre ute och nån dag så kanske man är själv.
På måndagen var iallafall jag och Petter ute med renarna medan Nila och Enok åkte iväg för att hämta några renar hos en grannsameby.
Jag har ju alldeles nyss börjat på en forskarutbildning via Stockholms universitet vilket innebär att jag från och med i tisdags sitter två dagar i veckan på Silvermuseet i Arjeplog (Ett eget inlägg om detta kommer snart). Så tisdag och onsdag hängde Enok på förskolan medan jag satt i telefonmöten och försjunken i böcker. Vi sov en natt i Seidegava och vaknade till detta vackra ljus på onsdags morgonen. Nu när jag ser bilden så börjar jag längta efter våren när vi flyttar upp dit igen. 08022017-img_7381
Igår och idag har jag varit hos renarna. Jag hade en idé om att jag skulle fota en gång i timmen hela dagen, vilket jag glömde på kvällen, men ungefär så här har iallafall arbetsdagen sett ut:
Vi bor ungefär 1,5 mil från renarna så jag brukar dricka morgonskaffet i bilen, så även idag (Tack Gry för termosmuggen, den har förgyllt många morgnar i bilen)
Vid Lillvarjisträsk, som vi utgår från, slutar den plogade vägen så det är i princip ingen trafik alls. Eftersom renar har en tendens att förflytta sig snabbt om de kommer upp på en väg så försöker vi hindra dem genom att sätta upp vävar och sopsäckar. Känns som att köra in i ett fort när man passerar detta:-) 10022017-img_7395Min kollega för dagen var Brita-Stina, så vi började med att prata ihop oss över hur vi skulle åka. Jag skulle köra Nilas summit som såklart inte startade så vi fortsatte därefter med att hjälpstarta den. När den väl gick igång så drog jag på mig Nilas skoterbyxor och jacka (!), eftersom jag planerade att lämna hans skoter efter halva vägen…
10022017-img_7397Jag började med att köra den sydöstra kanten där det var väldigt lugnt, såg inte en enda ren efter gårdagens skoterspår. 10022017-img_7403Vek av norrut över Varjisån och körde sedan östra kanten runt renarna. Stannar och tittar på alla spår så att inga renar lämnat hjorden eller några rovdjur har gått in till dem.
Jag vände in några sarvar som går utanför spåret, men i övrigt var det väldigt lugn på den östra kanten. Våra renarna är ju inte så intresserade av att gå österut för tillfället så det mesta trycket är på den västra kanten.10022017-img_7406Precis när jag tänkte att det skulle kunna bli en kort arbetsdag för att det var så lugn så kom jag på några spår och svängde av på ett dåligt ställe, vilket innebar att jag fick ägna en halv timme till att gräva lös detta monster som efter att jag lyckats vicka upp den fastnade på en sten.10022017-img_7408Anledningen till att jag på morgonen tog på mig Nilas skoterkläder är att jag efter halva vägen runt renarna skulle lämna skoter och sätta på mig skidorna. Imorgon så tar han sedan andra håller och har då sina kläder vid skoten:-)
För att renarna ska beta västerut så effektivt som möjligt så försöker vi åka skidor den största delen av den västra kanten. Det innebär att vi kan undvika att göra skoterspår som renarna kan följa efter och även kan åka nära renarna varje dag för att vända in dem om de betar för slarvigt på vissa ställen. Eftersom det här är min första vinter i Luokta mavas så är skidorna ett fantastiskt fint sätt att lära känna markerna på och se vilka backar de betar bra på.
Jag brukar varierar mellan två olika skidor, ett par vallningsfria turskidor i plats och dessa i trä. När föret är som nu, gränsfall till tsievie (snö som bär renarna) så föredrar jag egentligen turskidorna. Fördelen är att de är lättare att åka nedför där det är brant eller i sjaedtie (där renarna betat) eftersom skon sitter fast och jag lättare kan ploga, men sen är jag nog även lite snabbare med dem. Nackdelen är väl att de har lite sämre bärighet då de är kortare och smalare.
Jag väljer träskidorna då snön inte bär så bra, men även när jag som nu behöver köra skoter först eller om det är ganska kallt eftersom jag då kan ha vanliga jörnkängor på mig. Om man ramlar är det förstås även bättre att skon glider ur bindningen direkt, men jobbigt om det är brant och de åker iväg utan mig. 10022017-img_7412 Lunchen var inte roligare än blåbärssoppa och hårdbröd med västerbottensost. Tar gärna emot tips på bra mat som man kan äta så där i farten, för nu har det varit mycket mackor den sista tiden. 10022017-img_7416När jag sedan kom åkande efter gårdagens skidspår så hade en del renar avancerat utanför det. Då består det kluriga i att avgöra om man ska låta dem vara kvar eftersom de betar eller om man ska vända tillbaka dem då de kanske går mer än vad de gräver. Det här ju extra svår när man som jag är ny på landet, det är något man lär sig eftersom även om man antagligen aldrig blir helt säker på hur man ska göra. Jag och Nila resonerar ju ofta kring hur de betar på olika ställen när jag kommer hem, men det är inte alltid jag blir klokare av det då han förstås tycker att det är den som är på plats som måste ta besluten om de små förflyttningarna av renarna. Renarna på den här bilden fick iallafall vända tillbaka 500 meter tills jag flyttat in dem i renar som betade. 10022017-img_7432Sen kom jag då fram till min skoter och mina skoterkläder, som jag lämnat dagen innan (på platsen som Brita-Stina sedan startade vid på morgonen). Därifrån har vi ett spår genom betesområde och tillbaka till bilen. 10022017-img_7435Eftersom jag var lite före Brita-Stina så körde jag över Lillvarjissjön och möte henne. När vi mötes så var cirkeln runt renarna sluten och vi kunde känna oss nöjda med dagen. Ávrávárre var tjusigare än vanligt med rimfrost på träden som skapade olika kontraster i bilden.10022017-img_7438
Andra koppen kaffe för dagen intogs sedan vid köksbordet i Akkajaur efter arbetsdagens slut, medan Enok tog en powernap på kökssoffan <3 10022017-img_7441

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Donald Stevens februari 11, 2017 at 3:14 e m

    Anna-Maria,
    I love your blogs. I hope one day you could find a way to film these activities for vlogging. For us who live in cities and work in offices, there are important things to learn from your experiences and what you value. The need for close contact with family and friends seems essential for not only in your daily lives but also for what you do. I saw a documentary on the Sami years ago. I wonder how you are connected to the Sami? Are they a separate people apart from you that you connect with as needed? What are you studying for your doctoral program? Will the content of your life change after you graduate?

  • Leave a Reply