Barnliv Renskötsel Slow living

En tillbakablick

mars 1, 2017

Googlade av någon anledning på mitt namn igår och hittade då en artikel om mig som snart är tre år gammal. Jag blev glad när jag läste den eftersom den tar upp många av mina tankar som jag hade då kring föräldraskap, livsval och renskötsel i allmänhet. Jag vet att jag var lite ovillig att vara med på intervjun eftersom den skulle handla om ”kvinnor i renskötsel”, men nu när jag läser den så fastnar jag extra mycket för det som handlar om föräldraskap.
När jag läste den så hamnade jag i tankarna tillbaka till den där tiden som gravid när jag inte visste hur livet skulle bli efter att ett barn är fött, den där känslan av förväntan men även oro:
”Nu när Anna-Maria väntar barn tänker hon mycket på hur särbon och hon båda ska kunna fortsätta göra det som de tycker är roligast, det praktiska arbetet med renarna.
– Om Nila och jag flyttar ihop så kommer jag inte att trivas med att stanna hemma och sköta hus och barn så vi måste nog försöka hitta en mindre traditionell fördelning mellan oss som gör att vi båda kan vara aktiva i renskötselarbetet.”

Jag reflekterade även lite kring min egna uppväxt och inser att ganska mycket i vårt liv påminner om mina föräldrars, styrs av renens vandringar:
”När Anna-Maria själv var barn gick hon och hennes tre systrar på sameskolan i Tärnaby och bodde på internat på veckorna till mitten av 1990-talet. På helgerna åkte de buss och taxi till föräldrarna, som var på olika orter med renarna, beroende på årstid.
– Renen har ju på ett sätt alltid styrt mitt liv, och mina föräldrar offrade ju ganska mycket familjeliv för att renskötseln skulle fungera. Internatliv är väl inget jag önskar för mitt barn, men jag är ändå tacksam för att mina föräldrar gjorde vissa uppoffringar för att vi skulle kunna ta del av ett liv i renskötseln idag.”

enok-pa-ryggen

Vi levde ju väldigt ”familje oanpassat” när jag var gravid; flera olika boenden, distansförhållande och renar i två samebyar. Tycker en att det är svårt att arbeta med renar innan man får barn så kan man väl konstatera så här i efterhand att det inte är lättare när man har ytterligare en liten person att ta hänsyn till. Men jag kan även se att all ansträngning med att ta med Enok verkligen har varit värt det när vi väl kommit ut. Jag blev faktiskt förvånad hur lättsam han var som bebis när vi var ute, jämför med hur jag upplevde det när vi bara var hemma.

Det är väl välkänt att en aldrig blir exakt en sådan mamma man tror en ska bli förens den nya lilla människan flyttar in i ens liv, varje barn är ju unikt. Jag trodde kanske att han skulle sova lite mer som bebis så att jag skulle kunna sitta framför datorn och jobba/blogga osv, men det var inte hans melodi. Visste ju redan innan att jag aldrig skulle bli en ”bullmamma” med enbart fokus på barnet, men jag har verkligen uppskattat att ha Enok hemma/nära/med oss så mycket och att han fortfarande sover i samma säng som oss.
Trodde nog att jag skulle fixa med en plats på förskola mycket tidigare, men insåg ganska snabbt att jag inte unnade vem som helst att vara med honom hela dagarna och att vi faktiskt hade möjlighet att anpassa vårt liv efter Enok på ett bra sätt. Vi har turats om att vara hemma med honom, men ofta även haft med honom i arbetet när vi varit båda två ute. Det har varit slitigt ibland och många diskussioner om prioriteringar och fördelning av tid, men samtidigt så har det gått så lätt eftersom vi pratat mycket om det innan han föddes.
Eftersom jag läst på om anknytning innan han föddes så ville jag att han helst (alltid) skulle vara med någon av oss två det första året, men insåg sedan hur viktigt det var för både honom och oss att han fick nära relationer med andra människor i vår närhet. Jag tänker nu att det är svårt att klara av föräldraskapet i kombination med renskötseln själv och vissa perioder även tillsammans med den andra föräldern.
Är så otroligt tacksam och glad för alla människor som hjälpt oss att ta hand om honom, ibland bara för stunden på en skiljning och ibland en hel helg när vi samlat renar eller jagat älg. Det har dessutom verkligen känts som att de velat lära känna honom som person. Ja, det var lite av mina tankar kring föräldraskap så här på kvällskvisten:-)
img_1509
Artikeln hittar ni här

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Elin mars 5, 2017 at 12:09 e m

    Tack för din fina blogg! Gillar verkligen att läsa om ert liv!

  • Leave a Reply